Ursprungligen publicerad i React Magazine #9 2009

Han har gått från att vara mytomspunnen ligist i åttiotalets Stockholm till att bli proffsboxare, programledare och kokboksförfattare. Han kryper inte för någon och säger alltid vad han tycker – han är Paolo Roberto.

När jag ringer upp Paolo sitter han i en stockholmstaxi. Det är lunchtid och han är på stan och letar kläder till den stundande inspelningen. På måndag bär det av till Dominikanska Republiken där en ny säsong av Expedition Robinson ska spelas in. Under en och en halv månad ska Paolo fylla programledarrollen för ett av de mest omtalade tv-koncepten i landets historia.

Blir det kakifärgade shorts för hela slanten?

– Nej det blir det verkligen inte! Tanken är att vi ska undvika det. Det ska vara kläder som jag själv hade haft på mig om jag hade varit i den miljön.

Vidare understryker Paolo vikten av att vara sig själv. Det är sådant man har lärt sig när man varit med mycket i tv, berättar han, och att kopiera någon av de tidigare programledarna är ingenting för honom.

– Jag ska vara mig själv och leda programmet på det sätt som jag tycker är bäst, berättar han. Men exakt vad det innebär får vi veta senare i höst. Mycket av förhandssnacket har handlat om att säsongen ska bli den tuffaste någonsin. Och när jag hör Paolo berätta om hur han uppskattade äkthetskänslan som förra säsongens matbrist innebar, tvivlar jag inte på att konceptet kommer att bli skoningslöst.

Men hur hade han själv klarat sig som tävlingsdeltagare?

– I de fysiska utmaningarna hade jag nog klarat mig ganska bra och eftersom jag är gammal boxare vet jag att jag klarar att gå utan mat väldigt länge. Den biten hade fungerat, men däremot hade jag blivit ovän med alla efter två dagar. Om någon hade varit en idiot hade jag inte kunnat hålla käften. Jag hade nog blivit utröstad ganska tidigt!

Paolo Robertos hemsida andas självsäkerhet med bilder som förenar den välklädda entreprenören med ghtern från boxningsringen. Paolo – The Champ är rubriken när det kommer till att presentera individen Paolo. Jag frågar om han ser sig som en vinnare?

– Jag är en champ, säger han kortfattat, jag har fem bälten på min vägg.

Men du syftar väl ändå på mer än bara boxning?

– Ja, men jag tycker att man ska ha den inställningen i livet. Man ska vakna på morgonen och tycka att man är bra. Jag tror att det är det en idrottsman kan lära en vanlig människa. Tror du att du är bra så kommer du att vara bättre. Tror du att du är dålig så kommer du vara dålig. Självförtroende är någonting man skapar. Det är ingenting man är född med. Att ha bra själförtroende och att låtsas att man har bra självförtroende ger samma resultat. Om man går upp varje morgon och säger ”jag är bra och jag kan”, så kommer man kunna det.

Du verkar ju lyckas med allt du tar dig för. Men har du provat på någonting som du verkligen inte bemästrat?

– Jag var ju med i den första säsongen av Let’s Dance! Jag ck spö av Peppe Eng, killen med två vänsterfötter. Jag har testat ganska många grejer som jag är rätt dålig på …

Paolo har sedan en tid tillbaka varit expertkommentator för UFC-sändningarna på TV4 Plus, och med kickboxning, judo, teakwondo och boxning i bagaget är det många som tycker att han själv borde kasta sig in i oktagonen.

– Jag är för gammal nu, och har gjort väldigt många matcher. Men det är klart att det lockar väldigt mycket. Jag har fått en del erbjudanden om comeback i just MMA och varje gång jag ser det blir jag sugen, men någon gång ska man göra andra saker i sitt liv och jag har ägnat väldigt många år åt att ghtas.

Även om Paolo har lagt boxningen på hylla är han fortfarande mån om att hålla sig i god fysisk form. Nyligen släppte han en bok med träningstips, men han håller också föredrag om ghting spirit, kost och hälsa. På hans hemsida står det att han ”sitter inne på unika kunskaper om viktökning och bantning”, så kanske har han några konkreta tips till tidningens läsare?

– Banta aldrig. Det nns undersökningar som visar på att bantning inte fungerar. Folk som börjar banta går upp i vikt. Underskatta inte vardagsmotion. Att gå till jobbet fungerar väldigt bra. Man kan hålla formen genom att träna väldigt lite. Femton minuter använder jag om dagen, och det räcker gott för att hålla mig i någorlunda form. Jag tränar sex gånger i veckan, och då är det ofta bara i en kvart. Jag löptränar och gör mina kvarter, och någon gång går jag på gymmet.

Så vad tycker du om alla dessa dieter som avlöser varandra på löpsedlarna?

– Jag vet att det inte funkar. Det nns forskning på det. Den största undersökningen någonsin kom för ett halvår sedan. Det var en amerikansk undersökning och de provade alla dieter och de funkar inte! Det enda som funkar är att äta mindre och träna mer. Då går man ner i vikt. Allt annat är bullshit. Det är lögn. De försöker lura folk på pengar.

Paolo blev rikskändis efter sin medverkan i Staffan Hildebrands kultförklarade ungdoms lm ”Stockholmsnatt” i mitten åttiotalet. Paolos karaktär, som var löst baserad på honom själv, var en ung ligist som kom att de niera det sena åttiotalets svårtyglade ungdomskultur med ett kokande storstadsliv vars påtagliga mörker kryddades av rundsparkar, uppgivenhet och fritidsgårdars betongdrypande estetik. Jag frågar honom vad han har för förhållande till den tiden idag?

– Jag är medveten om var jag kommer från. Men det var en kort period av mitt liv. Jag är fyrtio nu och det var fem år. Jag försöker vara medveten om att jag är mer än den där ligistkillen. Jag är inte mitt för utna, jag är min framtid. Jag har faktiskt varit kokboksförfattare lika länge som jag varit ligist!

Men hur bemöter han kritiken om att han skulle lyfta fram sina ungdomsår i tid och otid, och stundtals nästan glorifiera tonårstidens destruktiva utsvävningar?

– Det är inte jag som lyfter fram det! Folk tycker att det är konstigt att jag kan göra karriär med ett sådant för utet och jag tycker att det är viktigt att visa att det går att ändra livet. Det visar att allt inte behöver gå åt helvete för att man strular till det i ungdomen. Man kan ju inte gå runt med en röd strut på huvudet och säga att man hade problem i sina tonår. Ska alla unga killar och tjejer med problem alltid behöva vara sina problem? Man måste få vara sin framtid och till skillnad från alla andra som bara snackar arbetar jag ideellt med det här varje dag.

Under nittiotalet spelade Paolo i lmer som Sökarna och 9 millimeter, men den senaste tiden har skådespelarjobben fått ge vika för allt från kokboksförfattande till företagande. Men den 18 september dök han åter upp på biograferna, denna gång i lmatiseringen av Stieg Larssons bästsäljare ”Flickan som lekte med elden”, där han spelar ingen mindre än sig själv. Hur det kommer sig att den framlidne deckarförfattaren inkluderade verklighetens Paolo i sin roman har han ingen aning om. Men han poängterar att han minsann fick provspela för rollen.

Men hade någon annan kunnat göra ett bättre jobb?

– Nej kanske inte. Men jag provspelade mot Mikael Nyqvist, det ska du veta. Det var inget jag fick gratis.

Vem tror du hade fått rollen om du inte hade levererat?

– Brad Pitt. Det stod mellan mig och honom. Nej… men det är klart att det skulle vara jag. De skulle väl bara testa om jag hade någon skådespelartalang överhuvudtaget.

Det råder ingen tvekan om att Paolo är rakt på sak och säger vad han tycker, något som skapade stor uppståndelse när han i en intervju på Sveriges Radio kallade sig själv ”militant motståndare till feminismen”. Men hur ser han på detta såhär i efterhand?

– Jag är militant motståndare till feminismen, säger han utan att tveka. Feminismen är en extrem vänsteråsikt om hur vi ska få igen. Däremot att jag för jämställdhet, och det är en helt annan sak. Problemet med många av idéerna är att staten ska diktera hur du ska leva i ditt förhållande och hur du ska uppfostra dina barn. 75 procent av alla kvinnor väljer att stanna hemma med sina barn, men det betyder inte att 75 procent av alla kvinnor är förtryckta.

Men varför blir det så kontroversiellt?

– För att det är en helig dogm och för att väldigt många höll med mig. Väldigt många o entliga personer kryper i politiska frågor. De säger inte vad de tycker. Varje dag kommer det fram folk till mig och säger att de håller med mig. Det är också djupt olyckligt när det sker i Sveriges Radio, som ska representera folkets åsikter. Feministiskt initiativ ck väl runt 1,5 procent av rösterna och representerar inte folkets åsikter. Men inom makten och media finns det ett enormt stöd för den typen av åsikter.

För att avrunda intervjun frågar jag vad som händer mer i höst, och om han har något annat än just Robinson framför sig. Men det har han inte. Robinson är ett jätteprojekt, men för Paolo är det bara ännu en punkt på meritlistan.