Det har gått fem år sedan latexninjan Ryu Hayabusa svingade sin första katana i tre dimensioner, klöv våra förutfattade meningar om actionspel och degraderade sina konkurrenter till en klarröd, köttig hög av avhuggna kroppsdelar. Fem år och lika många spel senare är han tillbaka. 

Jag har lagt mer tid på Ninja Gaiden än något annat spel. Någonsin. Det första spelet är näst intill perfekt, fortfarande oöverträffat när det kommer till djup, utmaning och spelkontroll. Sedermera släpptes spelet i tre olika versioner som alla överglänste sina föregångare med råge. Men när den regelrätta uppföljaren dök upp för ett drygt år sedan var besvikelsen ett faktum. 

Det svåra andraspelet

Även om spelmekaniken fortfarande var fantastisk gick det inte att blunda för att Ninja Gaiden 2 led av ojämn bandesign, bedrövlig grafik och en obalanserad svårighetsgrad. Det var inte dåligt, men det varit definitivt inte vad det borde ha varit. Nu är den första uppdateringen här, men vad har Team Ninja egentligen gjort för att laga det som är trasigt?

Det mest påtagliga är att man nu kan spela i co-op över nätet, men ärligt talat känns det mest som en parantes. Eftersom spelet inte är gjort för samarbete blir det mest rörigt, och de tre kvinnliga karaktärerna som nu finns spelbara tillför absolut ingenting (även om deras vulgära design stundtals får en att tappa hakan av förundran). 

Förändringar på gott och ont

När man ger sig i kast med äventyret inser man snabbt att det den här gången inte bara rör sig om förbättringar. En klar försämring är att det faktiskt ser lite sunkigare ut än sin förlaga. Att Team Ninja, som en gång i tiden var världsmästare på realtidsgrafik, lyckas göra ett spel fulare på en tekniskt överlägsen konsol är beundransvärt!

Ett mer välkommet inslag är att bandesignen har finslipats. De mest irriterande momenten har fått stryka på foten och för mig som kan originalet känns det som en solklar vinst, även om de hade kunnat göra mer. Att de slängt in några malplacerade överraskningsbossar och undermåliga sidospår gör naturligtvis ingenting för att göra spelupplevelsen tajtare. Snarare tvärt om.

Att förenkla spelsystemet genom att slopa de traditionella projektilvapnen och istället utrusta spelaren med en bazooka är ingenting annat än en spelteknisk miss. Närstridsvapnen är fortfarande sadistiskt underbara, men när så gott som allt blod censurerats bort tappar striderna mycket av den köttiga tyngd som kännetecknar originalet. 

Så dåligt, men ändå så bra

Att betygsätta Ninja Gaiden Sigma 2 är svårt. Riktigt svårt. Det har många brister som inte går att blunda för, men samtidigt tävlar det i en klass för sig. Trots sina tillkortakommanden är det inget annat än ett fantastiskt spel med stenhårda bossar, otroliga miljöer och ett bottenlöst stridssystem. Ninja Gaiden Sigma 2 ersätter inte originalspelet, men i väntan på en riktigt finslipad version är det ett utmärkt komplement. 

Betyg 9