Ursprungligen publicerad i React Magazine #9 2009

Att vi inte längre inreder våra hem för resten av livet är ett faktum, men samtidigt går det inte att blunda för att frasen börjar kännas sliten och substanslös. Om man ska hårdra det handlar det inte längre om att byta ut sin inredning. Snarare handlar det om att inte inreda över huvudtaget.

Den som är allt för trendkänslig riskerar att hamna i en ond spiral då hemmet står halvfärdigt mest hela tiden. Boendemiljön blir ytande och ode nierad – aldrig funktionell. Om man dessutom klär in väggarna i ugnsfolie för att hitta det där lilla extra riskerar man att få en estetisk soppa av vansinnig kaliber, snarare än en veritabel fest för ögat.
Inredning har kommit att bli en folkrörelse, ett koncept som

genomsyrar såväl produkter som människor. Det är inte längre okej att vara ”bara tv-snickare”. På samma sätt som tv-kocken måste ha en särpräglad personlighet för att tränga genom mediebruset måste snickaren vara exceptionellt käck, konstig, ful, glad, fumlig eller arg. Som tittare blir man så indoktrinerad att man på ett tvångsmässigt sätt inte kan låta bli att söka efter stereotypa attribut så fort man ska möblera om – ungefär som när duktiga amatörkockar anammar en genretypiskt böjd rygg när de använder pepparkvarnen.

Kalla oss ytliga, men vi älskar inredning. Vi följer trender och premierar lika delar form och funktion på ett opretentiöst sätt som vi känner oss bekväma med. Just därför skriver vi sida upp och sida ner om lampor, möbler, mattor och kök. Allt som känns spännande, nytt, klassiskt eller bara konstigt.

Idag är vi företrädare för den sparsmakade minimalismen, de stilrena färgkombinationerna och de fria ytorna. När vi väljer att inreda tidningens omslag gör vi det för en månad framåt med en sinnessjukt snygg lampa som får ögonen att tåra sig.

Vad vi hittar på nästa månad återstå att se. Kanske har vi tröttnat på alla jordliga ting för att förkovra oss i världsrymden, dess hjältar och dess särpräglade formspråk.