Ursprungligen publicerad i React Magazine #9 2009

Efter att ha tagit Vänsterpartiet till nya höjder lämnade hon partiet bakom sig för att komma igen som talesperson för Feministiskt Initiativ – ett politiskt parti som väcker känslor. Upptågen och löpsedlarna har varit många, men få har som Gudrun tystat kritikerna genom att bjuda på sig själv, erkänna sina fel och visa att hon är en människa.

Gudrun berättar att hon redan har tagit en promenad mellan fiskesamhällena Baskemölla och Vik. Lite senare ska hon in till Simrishamn för att konferera med bilverkstaden om en termostat som inte fungerar. Sen väntar jobbet. Just idag ska det skrivas artiklar och krönikor.

Är det en typisk arbetsdag för Gudrun Schyman?

– När jag är hemma på Österlen är det en ganska typisk arbetsdag. Ibland har jag möten när jag är i södra Sverige, men framförallt är det skrivande och administration. I morgon ska jag iväg och vara lunchtalare på Rotary i Tomelilla.

Du är en flitig bloggare. Hur mycket tid lägger du varje dag?

– Jag lägger ganska mycket tid på det. Jag har ju även Twitter och Facebook så sammantaget blir det nog två timmar om dagen.

Hur har de sociala medierna påverkat politikers arbete?

– Det har visserligen blivit ytterligare jobb, men man ger mycket information och får många nya kontakter. Det är ett sätt att annonsera vad jag gör.

Finns det ingen risk i att det blir oseriös pajkastning när man Twittrar fram en politisk debatt?

– Nej det tycker jag inte. Däremot får man koncentrera budskapet när man bara har 140 tecken.

Igår kunde vi se dig i humorprogrammet Parlamentet. Hur resonerar du när du tackar ja till nöjesprogram?

– Jag får väldigt många förfrågningar och är med när jag tror att det kommer bli kul. Som politiker måste man kunna ha distans och skratta åt sig själv.

Har du någon gång ångrat att du varit med i en produktion?

– Nej det kan jag inte säga att jag har gjort. Visst hade jag mina dubier efter att ha varit med i det där programmet ”Grillad”. Det utvecklades ju inte till något särskilt bra program, men sånt vet man inte när man tackar ja. Jag tycker att jag löste det ganska bra ändå.

Har ni börjat förbereda er inför valet i september?

– Organisatoriskt har vi börjat samla medlemmar. Vi kommer ju att ställa upp i kommun, lansting och riksdag. Sen försöker jag komma in i diskussionen om Sverigedemokraterna, öppna upp debatten så att man ser utanför riksdagens gränser och ser vad det finns för krafter som kan marginalisera deras inflytande. Då finns Feministiskt Initiativ som ett bra alternativ eftersom vi är deras ideologiska motpol.

Vad tänkte ni när Piratpartiet fick stora framgångar i parlamentsvalet?

– Piratpartiet är en duktig lobbygrupp och jag är väldigt kritisk till att lobbygrupper tar plats i parlament. Piratpartiet var ärliga och sa att de inte skulle ta ställning i de andra frågorna, och då tyckte många att det var enkelt att välja eftersom de inte behövde ta reda på hur det var i andra frågor. De som attraherades var mycket unga män, så de tog ju väljare från Sverigedemokraterna och många andra partier. Men det är också skrämmande om allt fler tar ställning utifrån enskilda politiska frågor. Att det är så mycket män som stöder dem är också bekymmersamt. Är det en reflektion av att vi har en mansroll som är så stereotyp och snöpt i sin utformning?

Vilket är det största hotet mot jämställdheten just nu?

– Det är väldigt allvarligt att så många har lagt frågan på hyllan. Man ser det inte som en viktig fråga och man ser inte vilket bidrag jämställdheten är till samhällets utveckling. Många lever på myten om att ”här är det klart” bara för att vi har kommit långt, men vi är långt ifrån framme. I vissa områden i samhället är det extremt gammaldags och konservativt.

Varför tror du att en karaktär som Anna Anka får så stort genomslag i media?

– Hon är en illustration av att vi lever i en tid av backlash då det är möjligt att ta fram en sån stereotyp. Det är ju faktiskt en mediakonstruktion, en dramaturgi som ska utmynna i skriverier och turbulens. Det är ju inte så att Anna Anka har suttit i USA och skickat insändare till Newsmill. Att det inte avfärdas som ett stort skämt visar att det finns starka strömningar i samhället, och det finns även i politiken – att det var bättre förr när mamma var hemma och bakade bullar. Om man ska leta efter någonting seriöst i debatten så är det frågan om tid. Arbetslivet bygger på hur det såg ut på 50-talet då männen gick iväg och jobbade i åtta timmar. Det är därför arbetstidsförkortningen är en central fråga.

Åt vilket håll går utvecklingen egentligen?

– Den går framåt och sedan går det bakåt och sedan framåt igen. Men den totala riktningen är framåt. Frågan är inte om vi ska forma ett jämställt samhälle, utan när. Mitt svar på frågan är nu. Jag är otålig och vill att det ska hända så mycket som möjligt under min tid.

Du har ju genererat en hel del löpsedlar. Finns det någon risk med att visa upp för mycket av sig själv?

– På ett sätt har jag fått igen. Jag drev ju ett tryckfrihetsmål efter att Expressen skrivit att jag var på en brasiliansk sandstrand och spelade in porrfilm på skattebetalarnas bekostnad. Målet gick ända upp i högsta domstolen och jag fick rätt, men i argumentationen från den ansvariga utgivaren fick jag höra att jag ska tåla sådant för att jag har varit så öppen i andra sammanhang. På det sättet kan man säga att jag har betalat ett pris, men jag tycker ändå att det finns ett värde i att visa den människa man faktiskt är.

Vad har du för förhållande till det förflutna. Ångrar du mycket?

– Jag ångrar ingenting. Livet har varit som det har varit, så det är bara att lära sig. Jag tycker att jag blir klokare med åren.

Tycker du att politiker är för dåliga på att erkänna sina snedsteg?

– Jag vet ju inte vad andra har gjort, men jag tycker att det är ett bra förhållningssätt. Det är komplext att vara människa och det hade varit olyckligt om vi fick en politikerkår som var någonting annat. De får inte leva dolda liv eller vara så mainstream att de inte längre är människor.

Vad är du mest nöjd med att ha åstadkommit politiskt?

– Det jag gör nu! Att formera ett politiskt parti som säger att feminismen är en självständig utgångspunkt för politisk organisering och parlamentariskt arbete – det har aldrig gjorts i världshistorien.