Ursprungligen publicerad i tidningen Digital Life

Som du kan läsa i månadens nummer av Digital Life är vi inte särskilt förtjusta i Dark Void, men det finns åtminstone en aspekt av spelet som vi tycker om. En aspekt som hänger på ryggen, ser ashäftig ut och får oss att sväva på kommando. Vi pratar naturligtvis om jetpacket, denna svincoola attiralj som en gång i tiden fick oss att fnysa åt den mark andra människor går på. Vi drömmer oss tillbaka en tid då spelhjältar hade pondus nog att bära upp sina racketryggsäckar. 

Jetpac (ZX Spectrum) 1983

Bröderna Stamper visade redan under det tidiga åttiotalet att de hade en fetischistisk kärlek till grälla färger och stora sprites. Spelets protagonist Jetmans fartfyllda kamp mot en skräckinjagande mix av rymdens samlade värstingar fångade oss i ett järngrepp som håller än idag. 1999 spelade vi det som minispel i Donkey Kong 64 och idag jagar vi poäng i undersköna Jetpac Refuelled på Xbox Live. 

Space Harrier (Arkad) 1985

Välkommen till ”The Fantazy Zone”, en surrealistisk värld vars främsta kännetecken är de starka färgerna och den schackrutiga marken. Om ”shitpommesfrites” hade varit ett modeuttryck 1985 hade vi skrikit det i kör när vi såg denna sanslösa rälsskjutare torna upp sig i arkadkabinettet. Yu Suzuki visste sannerligen vad han höll på med när han kodade in kinesiska drakar, fusk-3D, protonkulsprutor och ett stycke hårdtrimmat jetpack på ett och samma kretskort. Legendariskt!

Pilotwings (Super Nintendo) 1992

Sommaren 1992 var magisk. För många av oss var övergången till Super Nintendo ett stort kliv in i framtiden.  Det häftigaste spelet av dem alla var Pilotwings som med hjälp av Mode 7-effekten kunde simulera 3D genom att skala och rotera platta objekt. Glidflygningen var häftigast och fallskärmshoppen lämpade sig för nybörjare, men för den seriöse spelaren fanns det inget alternativ till jetpack-uppdragen. Visst var det så frustrerande svårt att vi grät, svor och slog sönder våra nya handkontroller, men när vi väl bemästrade fysiken fanns det ingenting coolare än att glida omkring med jetmotorer på ryggen. 

Duke Nukem 3D (MS DOS) 1996

I januari 1996 hade vi spelat Doom till leda. Vi hade nått den punkt då det inte längre kändes spännande att dekapitera rosa grismonster med motorsåg och då har det gått långt! I glappet mellan Doom och Quake fick vi en ny bästa vän – och han var stenhård. Idag är det svårt att förstå hur hertigens efterblivna attityd kunde uppfattas som cool men då var det annorlunda, inte minst för att han hade ett tekniskt fulländat monster som uppbackning. I Duke Nukem 3D kunde man göra vad som helst! Det var som på riktigt! Man kunde tända taklampor, kasta pengar på strippor och… flyga! När Duke fick på sig ett jetpack förstod vi hur den tredje dimensionen hade förändrat vår syn på begreppet verklighet.

Grand Theft Auto: San Andreas (Playstation 2) 2004

Grand Theft Auto har mer än någon annan spelserie kommit att representera den gränslösa friheten och Los Angeles-pastishen San Andreas var större, snyggare och tuffare än Liberty City och Vice City tillsammans. Rockstar ville att vi skulle se det med egna ögon – och det gör man bäst från ovan. Gör det tråkiga uppdraget eller tryck vänster, höger, L1, L2, R1, R2, upp, ner, vänster, höger. Tänk om det hade varit så enkelt i det verkliga livet?