Ursprungligen publicerad i React Magazine #10 2010

Med en avskalad ton som ofta beskrivs som naivistisk och barnslig har Erlend Loe kommit att bli en av Norges populäraste författare. I höst är han tillbaka.

Erlend Loe vet hur man fattar sig kort, men den som avfärdar hans språkbruk som underutvecklat har fått någonting om bakfoten. Med det internationella genombrottet Naiv Super i åtanke framstår han snarare som en litterär perfektionist, ständigt på jakt efter det lexikala destillat som fångar karaktärens sinnesstämning, ukritstalliserar detaljer och filtrerar bort allt det oväsentliga i tillvaron.

Den absurda humorn och de kreativa experimenten har blivit hans signum och med få undantag har han träffat mitt i prick. Med ett öga för sin samtid klänger han sig fast vid ämnen som förlorad livslust, utanförskap och konsumtionshets; den namnlösa 25-åringen i Naiv Super söker mening i en röd studsboll, huvudkaraktären i Doppler flyttar ut i skogen och i Expedition L möter vi Erlend själv, på en ö i Franska Polynesien där han drömmer om att göra vetenskapliga upptäckter i landsmannen Thor Heyerdahls anda. Gemensamt för Loes karaktärer är att de aldrig når ända fram. När han tröttnar på sin berättelse rundar han av snarare än att knyta ihop påsen. I Loes värld har målet aldrig varit viktigare än resan.

I takt med att Loe själv bildat familj har hans karaktärer vuxit upp och blivit medelålders. I den nya romanen Stilla dagar i Mixing Part stiftar vi bekantskap med Familjen Telemann. Familjen hyr ett hus i tyska Garmisch-Partenkirchen (Mixing Part enligt ett inkompetent översättningsprogram) för att spendera en lugn semester, men under ytan sjuder den omisskännliga Loe-melankolin med tillhörande grubblerier.

Mamma Nina är tysklärare och älskar allt som har med landet att göra medan pappa Brör vägrar bortse från landets inblandning i andra världskriget. På ett trotsigt sätt ger han allting nazi-prefix och att “don’t mention the war” är helt otänkbart. När familjen vill umgås hävdar han att han tänker på pjäsen han “skriver”, men i själva verket driver han allt längre bort i fantasier om den brittiska tv-kocken Nigella Lawson.