Ursprungligen publicerade i React Magazine #5 2011

Hon har bestigit Mount Everest, cyklat från Nepal och paddlat runt en kontinent, men det är inte slut där. Nu ska äventyraren Renata Chlumska bli den första svenska kvinnan i rymden.

TEXT: HENRIK BLOMGREN
FOTO: FREDRIK KLINGQVIST

När Renata började klättra tänkte hon att Mount Everest var för en liten elit. Hur stor var sannolikheten att hon, en tjej från Skåne, skulle nå toppen av världens högsta berg? Men om man vågar ha drömmar och vågar kämpa för dem kan man uppnå de mest fantastiska saker, till och med åka till rymden.

Mellan expeditionerna återvänder hon till sitt basläger Jönköping där hon bor med sambo och tre barn. Som äventyrare är det viktigt att förvalta sina investeringar och när vi pratar med henne har hon just varit i Växjö för att tala inför en entusiastisk skara.

Jag kan tänka mig att du träffar väldigt mycket folk när du är ute och föreläser. Vilken är den vanligaste frågan du får?
– Den absolut vanligaste frågan är ”varför?”, tätt följd av ”vad blir nästa grej?”. Det är så kul, för även om jag har pratat om alla mina expeditioner och tagit dem med till toppen av Mount Everest så är de fortfarande sugna på mer.

Och vad är nästa grej?
– Jag ska ut i rymden! På ett sätt är det ju helt självklart. Det är ju framtidens äventyr! Jag har bestigit Mount Everest och jag har gjort fantastiska äventyr på jorden, och någonstans har jag känt att ”högre upp finns inte och jag kommer aldrig att vara borta längre än de 439 dagar som min USA-resa tog igen”.

Resan som kommer att göra Renata Chlumska till den första svenska kvinnan i rymden kommer att göras med Richard Bransons rymdbolag Virgin Galactic. Som tidigast åker hon upp hösten 2012, men mer troligt är att hon lyfter våren 2013.

– Allting började faktiskt med ett telefonsamtal. Det var från Andreas på Nätresebyrån, en rymdresearrangör i Malmö som ringde. Han sa att han hade mitt nästa äventyr, och att jag skulle ut i rymden.

Vad svarade du?
– Det lät jag ska! Det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Jag trodde knappt att kommersiella rymdresor skulle bli verklighet under min livstid, och plötsligt kan vem som helst åka ut i rymden och bli astronaut. Det är ingen lång resa, bara några timmar för att lämna atmosfären, uppleva tyngdlöst tillstånd och se jorden från ett annat perspektiv. Men utvecklingen går fort och de har redan nu planer på att göra ett helt varv runt jorden i omloppsbana.

Trots att Renata är uppspelt som få när hon pratar om sitt rymdprojekt påpekar hon att det förmodligen är hennes lättaste expedition till dags dato. Hon behöver inte oroa sig för vare sig isvinter, farliga djur eller fysisk utmattning. Men rymden har sitt kittlande på ett annat sätt. När hon besteg Mount Everest var hon förvisso den första svenska kvinnan på toppen (och lyckades på grund av sitt dubbla medborgarskap), men hon var ingen pionjär:

– Ibland kan jag avundas de som får vara först och verkligen tänja på gränserna för vad folk anser vara möjligt. Nu blir vi en av de 200 första som åker och det känns fantastiskt häftigt.

Hur kommer du att förbereda dig?
– Jag kommer inte att vara den som rattar farkosten, så jag är ju en passagerare. Men jag kommer att träna på hur det är att vara i tyngdlöst tillstånd, göra g-kraftcentrifugen och vara både fysiskt och mentalt förberedd för att jag ska få ut så mycket som möjligt av upplevelsen. Och så vill jag ju träffa Christer Fuglesang och fråga hur han har förberett sig! Hoppas han vill träffa mig!

Finns det inte en viss risk för att du inte kommer att bli tillfredsställd av jordliga äventyr efter det här?
– Det är en ganska skrämmande tanke för det är ju här jag tillbringar min tid på jorden, men egentligen behöver man inte leta så långt bort för att hitta äventyr. Idag har jag barn och de ser till att det blir äventyr nästan varje dag.

Har du läst en del om din USA-expedition och den verkar ha varit väldigt tuff. Var den värre än Mount Everest?
– Det beror på hur man ser det. Det är en väldig mental påfrestning att vara ute under så lång tid. Det är väldigt monotont att göra samma sak varenda dag, och då är det svårt att hålla fokus och behålla säkerhetstänket uppe. Men jag har aldrig varit så trött som jag var sista biten på Mount Everest. Det är en otroligt fysisk ansträngning att vara på extremt höga höjder.

Hur känns det egentligen att nå toppen?
– Det är så häftigt! Man kämpar, det gör ont, man är trött och man mår illa. Och sen vet man att toppen är bara halvvägs, för sedan ska man ner igen! Men utsikten och känslan av att veta att man i just det ögonblicket står högst upp på världens högsta berg är så mäktigt! Det är en upplevelse som har förändrat mitt liv på många olika sätt.

För en soffpotatis som jag själv låter det naturligtvis helt vansinnigt att klättra upp för Mount Everest, men sedan cyklade ni hem också! Varför gör man någonting sådant?
– Det är resan, det är upplevelsen och det är alla människor man får träffa. Det är klart att man hade kunnat sätta sig på ett flyg hem, men jag kände att möjligheten fanns där och att jag kanske inte skulle få den igen, så jag tog den. Det var fyra helt fantastiska månader. Även om man blir trött och sliten är det ofta de ögonblicken man minns, strapatserna som man kan skratta åt i efterhand.

Har du något tips till den som vill börja äventyra efter att ha läst om dina strapatser?
– Börja fundera på vad du tycker om att göra. Tycker du om att paddla, cykla eller klättra? Sätt upp ett mål, vad skulle du vilja göra? I början kan det vara lättare om man är fler. Det finns mängder av föreningar och klubbar med aktiva människor och flera forum på nätet som man kan kontakta. Man kan också höra av sig till mig genom min hemsida Expedition 2.0 så kanske jag hakar på?

Dina expeditioner har fört dig runt hela världen. Vad är det absolut vackraste du sett på jorden?
– Himalaya är helt fantastiskt. Det är så mäktigt och stort. Så majestätiskt. Det borde alla människor få uppleva. Sen har jag gjort någonting som få har gjort, och det är att jag har paddlat på Rio Grande i USA. Folk pratar om Grand Canyon och Coloradofloden och det är givetvis också häftiga upplevelser, men Rio Grande är väldigt orört. Man får känslan av att ingen har varit där tidigare och det gillar jag.

Tror du att det finns någon vetenskaplig förklaring till varför vissa blir äventyrare?
– Det finns de som menar att det har att göra med MAO-halter och allt vad det heter, men jag är inte särskilt insatt. Däremot träffar jag många andra äventyrare när jag är ute, och jag kan inte se något generellt drag förutom att vi kämpar målmedvetet för att förverkliga våra drömmar. Det handlar mer om entreprenörsanda än om vansinnigt och dumdristigt sökande efter adrenalinkickar. Många kommer fram efter mina föredrag och berättar om sina små idéer och drömmar, så den lilla äventyraren finns nog i oss alla.

Vad ska du göra i sommar?
– I sommar ska jag vara på Öland där jag har verksamheten Böda Äventyr som hyr ut cyklar och kajaker. Där får man gärna hälsa på mig. Och sen ska jag förbereda för rymdprojektet så klart.

Vad har du för drömäventyr när rymdresan är avverkad?
– Nu får jag väl drömma om en expedition till månen. Gränserna tänjs ju hela tiden. Om femton år kan jag kanske bestiga månens högsta topp?