Ledartext publicerad i React nr 6/2011
När golfproffset Henrik Stenson var en liten grabb fick hans föräldrar vänta många timmar på golfbanans parkering. “Bara en boll till!”, ropade Henrik. Men det blev två. Och tre.
Såhär i efterhand får deras tålamod betraktas som en ganska god investering, för övning ger färdighet och idag är Henrik en av världens högst rankade golfspelare. Han har hus i Dubai och Orlando och köpte nyligen ett till i Skåne.
För att bli riktigt bra på någonting måste man öva, men räcker det? Enligt journalisten Malcolm Gladwell är svaret ja. I sin uppmärksammade bok Outliers menar han att den luddiga kraft som i folkmun kallas “talang” inte alls är en förutsättning för att man ska nå elitnivå inom ett givet område. Snarare handlar det om att öva på ett fokuserat och målinriktat sätt i 10 000 timmar. För att ge stöd åt sin regel använder han kända namn som The Beatles, Tiger Woods och Bill Gates.
Jag utger mig inte för att vare ett populärvetenskapligt scoop på spåren. Tvärt om. Gladwells bok låg på bästsäljarlistorna redan 2008, och sedan dess har otaliga människor vridit och vänt på hans ord, kommit med motargument och hittat brister. Kvar är en lustig idé att diskutera över eftermiddagsfikat.
Anledningen till att jag återigen har börjat fundera på Gladwells regel är att jag nyligen snubblade över någonting som kallas Dunning Kruger-effekten.
Forskarna Justin Kruger och David Dunnings har nämligen gett sig fan på att bevisa det vi alla vet men inte kan sätta ord på, nämligen att den som saknar kompetens på ett område har större benägenhet att överskatta sin egen förmåga. På samma sätt innebär effekten att den som kan mycket har lättare för att se kompetens hos andra och därmed har en större benägenhet att nedvärdera sig själv. I talangtävlingar som Idol skapar effekten en intressant dynamik eftersom den som sjunger bedrövligt saknar kunskap att se sina egna brister medan den duktiga vokalisten gråter av lycka inför juryns godkännande.
När man kopplar ihop de båda teorierna blir man naturligtvis ganska deprimerad. För varför skulle man vilja öva på någonting i 10 000 timmar om det bara leder till att man känner sig ännu mer misslyckad?
Själv hanterar jag problemet genom att sluta lägga vikt vid allt trams jag läser på internet, bita ihop och lägga ytterligare några timmar på att göra React Magazine till världens bästa tidning.