Ursprungligen publicerad i React Magazine #8 2011

Eter ett halvår i Australien är Joe Labero dubbelt Sverigeaktuell. Vi ringer upp för att prata om den nya showen och det nya tv-programmet – men får inget svar.

– Greetings. This is Albert the Butler. Master Joe Labero is in London… or Paris, or somewhere else in the world. Leave a message and he will, magically, return your call.

Jag lämnar ett lagom fumligt meddelande på telefonsvararen, letar mig tillbaka och slår upp Wikipedia för att läsa om den mytomspunne illusionisten:

Joe Labero (eller Lars Bengt Roland Johansson som han hette på den tiden) föddes i Alvesta 1963. När han var 12 år fick han en trollerilåda och när han var 14 uppträdde han i skolans aula. 1979 vann han svenska juniormästerskapen i magi och…

Telefonen ringer. Det är en lagom stressad Joe på väg från ett möte till ett annat. Efter att ha avhandlat de sedvanliga artighetsfrågorna måste jag naturligtvis fråga var i världen han befinner sig.

– Jag är faktiskt i Stockholm för tillfället. Vi håller på att jobba med tv-programmet Helt magiskt som kommer att sändas under hösten.

Vad kan du berätta om programmet?

– Det har faktiskt premiär dagen efter min turnépremiär i Växjö och kommer att sändas på SVT under tio lördagar i höst. Det är tre magiker och tre celebriteter som är med i varje program. Kändisarna invigs i vissa nummer som de ska framföra och sedan bedömas för. Det är kul att lyfta magin på det sättet, i SVT på en bra sändningstid. När programmet gick i England hade det sex miljoner tittare varje vecka.

Men visst bor du i Australien nu för tiden?

– Nja. Jag har alltid varit mobil, men nu var jag i Australien och gjorde en show i sju månader och senare i höst ska jag åka tillbaka. Sju månader gick faktiskt väldigt fort. Det var en period med mycket regn och cykloner, men annars är det ett fantastiskt land. Jag älskar Australien och publiken där.

Jag kan tänka mig att du har blivit mindre mobil efter att ha blivit pappa?

– Visst tänker man om lite. Det är andra krafter som styr och då måste man rätta sig lite. Alla säger ”när du blir äldre så går det inte att resa så mycket” men vi får se. Jag är svensk i hjärtat och älskar Sverige, men eftersom jag är mobil och lite rastlös i själen vill jag ha möjligheten att flytta på mig.

Din dotter är tre och ett halvt. Har hon börjat förstå det här med magi?

– Nja, hon säger ”go to the show, go see the show”. Men hon gillar de stora dansnumren bäst. Fingerfärdighetsgrejerna tycker hon inte är lika roliga…

I Australien gjorde du 200 shower på sju månader. Blir man inte lite slarvig efter ett tag?

– Nja, det får man ju inte bli. Som yrkesman måste man gå in och leverera 100 procent varje kväll. Visst får man en viss rutin, men samtidigt får man en viss trygghet och en viss känsla. Det är underhållningsfaktorn som är viktig. Det är framförandet, presentationen, musiken, ljuset och sammansättningen.

Hur skiljer sig publiken i Australien och Sverige?

– Det är mycket asiatiskt publik där borta. Det är kineser, japaner och korean­er. De vill ofta ha det storslaget. Nu hade vi tjugo dansare och pyroteknik. Det är visuellt på ett annat sätt än när jag kör hemma… kontrasterna är roliga.

Du ger verkligen intrycket av att vara en lyxlirare, alltid klädd i snygga kostymer med världen under dina fötter?

– Jag vill lyfta magin från cabaret- och cirkusvärlden. Det har också sin plats, men jag tycker att det ska vara lite lyxigt, svart, vitt och stilrent. Det är klart att jag har valt en viss image och en viss stil, men det är ändå jag själv.

Din nya show 20 år senare har premiär i Växjö den 30 september. Vad kan du berätta om den?

– Den är inte riktigt färdig än, men det blir en mix av coola saker jag kört tidigare, nya nummer och lite från tv-programmet. Det kommer att bli personligt och intimt, men det kommer också att bli stora illusioner och fingerfärdighetsnummer. Att bjuda upp någon från publiken är det bästa man kan göra och det går alltid hem.

Showen heter 20 år senare men jag vill minnas att du firade 25 år som artist redan för några år sedan. Vad är det här för 20 år?

– Det är såhär… att i år har det gått 20 år sedan min första riktigt stora show på Berns. Men visst jobbade jag professionellt i några år innan det.

Hur har du utvecklats som underhållare sedan dess?

– Förhoppningsvis ganska mycket. Framförallt tror jag att jag har hittat en inre trygghet i mig själv som människa och som person. På den tiden hade jag mer bråttom, stressade och jäktade. Men man får inte vara för tillbakalutad heller. Man måste behålla nervern.

Hade du någon backupplan om det inte hade funkat med magin?

– Jag tänkte nog att jag skulle kunna bli säljare av något slag eftersom jag gillat att möta människor. Annars har jag alltid tänkt att det skulle vara kul att vara golfspelare. De reser runt hela världen, har med sig en caddie och en bag och besöker vackra idrottsanläggningar. Nu är jag inte tillräckligt bra på golf, men det är fortfarande en hobby.

Mångas första möte med Joe Labero var i nöjesprogrammet 24 karat, ett program som under sin storhetstid lockade närmare 5 miljoner tittare. Framförallt minns vi dolda kameran-inslaget där han gick in på ett bankkontor, växlade in en femhundralapp, vek ihop småsedlarna och vecklade upp en ny femhundralapp. Gång på gång inför den storögda kassörskan.

– Haha, den kör jag faktiskt fortfarande. Den känns stark och har blivit lite trademark för mig. Det är alltid kul när man förvandlar pengar. Pojken med gulbyxorna liksom…

Är det sant att dina händer är försäkrade för flera miljoner?

– Ja det stämmer.

Hur funkar det?

– Det finns ställen, som Lloyds där fotbollsspelare kan försäkra sina ben eller vilka kroppsdelar man nu är känd för. Jag gjorde det för flera år sedan eftersom jag är så beroende av händerna när jag arbetar.

Handen på hjärtat. Har du någon gång avslöjat ett trick för pengar?

– Haha, nej det tror jag inte att jag har gjort.

Har du fått erbjudanden?

– Ja då! Folk säger ”du får så och så mycket”, men någon yrkesetik måste man ha.

På tal om etik. Om jag hade varit magiker kan jag tänka mig att jag skulle använda mina konster för att vinna fördelar i vardagen. När gjorde du någonting riktigt oetiskt senast?

– Jag brukar inte lura folk. Det är mer practical jokes i så fall. När jag spelade golf häromdagen gjorde jag ”floating golf ball” och andra roliga saker.

Aldrig för att vinna?

– Nej, det är mer en rolig grej. Men det går i vågor det där. Ibland jobbar man mycket och då går man inte runt och gör maginummer jämt.

Jag kan tänka mig att det är många som vill att du ska trolla när du går på fest?

– Ja, men man får ju välja sina platser. Det är ju så när man har ett annorlunda yrke. Folk vet vad man sysslar med och om de inte vet det tycker de att det är kul och spännande. Man får hålla en viss distans.

Hur gör man egentligen för att bli illusionist och hur tidigt måste man börja? Jag har nyligen fyllt 30…

– Alla kan bli mer eller mindre insatta i magins värld och vill man någonting tillräckligt mycket så går det alltid. Det är mest en fråga om hur mycket tid och kraft du vill lägga, men några nummer kan du alltid lära dig. På samma sätt som man kan lära sig en historia eller ett skämt kan man lära sig en magisk effekt

Måste man ha en mentor eller hur fungerar det?

– Det funkar nog ändå tror jag. Jag har haft hjälp av lite personer genom åren och det är en lite hemlig värld. Spelar man fotboll eller ishockey är det en annan tillgänglighet.

Händer det fortfarande när du ser andra illusionister att du bara inte kan förstå hur de har gjort?

– Visst händer det att jag säger ”det där var häftigt och intressant. Otroligt bra gjort”, men det är ofta den personliga touchen som skiljer. Jag tycker att det är kul att se nya saker och alla yrkesmän behöver inspiration från andra.

Har du några yrkesmässiga drömmar? Är det Las Vegas som hägrar?

– Det har väl alltid varit en pojkdröm att göra någonting där. Nu har de haft ekonomisk lågkonjunktur men det kommer ju att vända. Annars ser jag fram emot att hitta en fast plats igen där jag kan stanna ett tag. Igår fick jag en fråga från någon i Dubai som undrade om jag ville göra någonting där. Självklart sa jag. Det gäller att vara öppen i sinnet.