Ursprungligen publicerad i React Magazine Nr 12 2011

Intervjun med Socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt har varit planerad sedan månader tillbaka, men plötsligt bryter helvetet lös. Efter en vecka av anklagelser, skriverier och utredningar får vi prata med en man som just klivit upp ur ett massmedialt stålbad, redo att tala ut.

Det är tisdag morgon. Förundersökningen har lagts ner och nu reser Håkan Juholt land och rike för att bygga det förtroende som runnit mellan hans fingrar. Enligt den senaste undersökningen har förtroendet för honom halverats sedan de intensiva turerna om hans bostadsbidrag tog fart den 7 oktober. Startskottet var en tidningsartikel som hävdade att Håkan begärt ut 160 266 kronor för mycket i boendeersättning för övernattningslägenheten i Stockholm

Hur kändes det att vara Håkan Juholt förra veckan?

– Att vara Håkan Juholt känns alltid bra, men förra veckan dömdes jag i väldigt skarpa ordalag. Krutröken låg väldigt tät men nu när den har lagt sig framstår det klart och tydligt vad som var rätt och vad som var fel och det känns väldigt bra.

Handen på hjärtat, hur nära var du att avgå?

– Jag var aldrig nära att avgå. Absolut inte. Det visade sig att jag inte hade känt till ett ganska otydligt regelverk och det tar jag ansvar för. I övrigt var det en vecka av rykten och spekulationer som helt och hållet saknade substans.

Vad möter du för reaktioner ute i landet?

– Jag möter människor som säger att de är oroliga och besvikna, människor som sätter stora förhoppningar till Aocialdemokraterna. De vill inte att Sverige ska vara ett land där sjuka och arbetslösa tvingas till fattigdom och därför vill de inte att vi ska göra självmål.

Hur länge kommer du att behöva leva med den här affären?

– Jag kommer att behöva leva med den i resten av mitt liv, men framförallt kommer forskare, journalister och författare att studera den i årtionden framöver. Den skrivs in i svensk politiks historia och kommer att vara föremål för studier i många år framöver. På så vis har det varit en historisk vecka.

Har du fått något stöd av dina företrädare? Jag tänker främst på Mona Sahlin som har hamnat i liknande blåsväder…

– Jag har fått stöd av flera av mina företrädare. Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin. När man är ordförande för Sveriges största parti är man utsatt för en väldigt hård granskning samtidigt som väldigt många vill att man ska misslyckas.

Varför ska man överhuvudtaget få bidrag för sitt boende när man tjänar 140 000 kronor i månaden?

– Bidrag ska man inte ta emot. Däremot ska man ha lön för det arbete man utför. Det gäller stadsministern, det gäller läkaren, det gäller journalisten och det gäller Socialdemokraternas partiordförande. Jag ska ha lön för det jobb jag utför och den lönen sätter någon annan. Jag har min bostad i Oskarshamn. Där är jag skriven och det är där jag har planterat mitt plommonträd. Där har jag bott sedan 1989 och det är där mina barn växer upp. Alla riksdagsledamöter som bor mer än 5 mil från Stockholm erbjuds en andra bostad i Stockholm. På så sätt ska man kunna få ledarmötet från hela landet. Det är en princip som jag tror att alla ställer upp på.

Om vi ska backa tiden lite… Hur fick du upp intresset för politik?

– Det var redan på högstadiet. Jag minns att jag gick i åttan och att SSU var på skolan för att göra reklam. SSU-lokalen låg mitt emot skolan så jag blev medbjuden på kvällen och det var jätteintressant. Där satt vi i en källare i Oskarshamn och pratade om världen utanför, om internationella frågor, om Sydafrika… Sedan dess har jag jobbat med internationella frågor i hela mitt politiska liv.

Men visst blev du journalist?

– Ja det blev jag. Jag började faktiskt på tidningen i Oskarshamn direkt efter gymnasiet. Jag klev in som prenumerationsförsäljare när jag var 18 år gammal och därifrån gick jag vidare till att bli journalist och fotograf. Där jobbade jag från 1980 fram till 1994 då jag blev riksdagsledamot.

Du var 48 när du hamnade i rampljuset. Vilka för- respektive nackdelar ser du med att ha några år på nacken?

– Först och främst har jag hunnit leva 30 år som vuxen människa utan att ha någon som helst tanke på att bli partiordförande, ett liv fullt av spänning och arbete som nu kan, och ska, granskas in i minsta detalj. Fördelen är att jag har lång erfarenhet av livet. Nackdelen är att det finns mycket mer för journalister att skriva om än om jag hade varit 18. Haha.

Samtidigt framhåller Håkan att han är stolt över hur han har levt sitt liv och att den noggranna granskningen av honom kan liknas vid en bilbesiktning:

– Just nu är jag Sveriges mest granskade människa och det är en kvalitetsstämpel. Man vet att alla stora riksjournalister har granskat mig och det är bra. Det är som en bilbesiktning. Man kör in bilen och låter de duktiga titta på vad det finns för fel och peka på saker som måste räcka till. Jag har gått igenom en grundlig besiktning och det är bara positivt för framtiden.

När Håkan lanserades som partiledare framställdes han som den roliga och folkliga killen. Var det en rättvis bild?

– Jag är nog inte så värst rolig, men jag är väldigt lättroad och har nära till skratt. Jag tror att det är viktigt att man kan behålla sin distans även när det blåser.

Kunde du ana att det skulle bli så stort fokus på din mustasch?

– Jag försöker sätta en trend och nu ser jag faktiskt att allt fler börjar bära mustasch – modet håller på att svänga över! Haha, nej men jag har ingenting alls emot att det pratas så mycket om min mustasch. Jag tror att det var efterlängtat inom svensk politik, en mänsklig politiker med karaktär.

Vad har du för förebilder i livet?

– Jag har många förebilder, ofta människor från vardagen. Människor som säger ifrån när någon mobbas till exempel. Båda mina barn har varit aktiva i antimobbningsgrupper i skolan, därmed är de förebilder för mig.  Det finns för många ynkryggar som vänder bort blicken och tittar åt andra hållet när medmänniskor behandlas illa.

Under den förra valrörelsen fick jag intrycket att det blir allt större press på att partiledarna måste ställa upp i allt mer oseriösa tv-sammanhang. Hur resonerar du kring det?

– Det har du nog rätt i. Jag är en seriös och hårt arbetande politiker. Det finns dagar då jag jobbar i både 16 och 18 timmar. Det är arbetsuppgiften. Sen tycker jag om att vara med i tv-program där människor från olika miljöer möts… en underhållare, en politiker, en dansare eller vad det nu kan vara. Men jag har väldigt svårt för lekprogram. Jag kan titta, men jag skulle inte vara med själv.

Vad tycker du om att se på tv?

– Jag tittar väldigt mycket på historiska program. History Channel är fantastiskt spännande, men jag tycker också om att titta på teknikprogram som beskriver morgondagens teknik. Program som handlar om hur bilarna, sjukhusen och flygplanen kommer att se ut om femtio år. Den typen av program har alltid lockat mig. Annars hinner jag inte titta så mycket på tv. Nu har jag börjat titta på den svenskdanska serien Bron och den gillar jag.

Om du hade tillgång till en tidsmaskin och kunde åka till vilken tid och plats du ville. Vart hade du åkt över en dag och vad hade du gjort där?

– Det är helt omänskligt val för en historiskt intresserad som jag… men jag ska nog ta  bort 1600-talet och 1700-talet… Jag tror att jag skulle landa i hettan på en jazzklubb i New Orleans den 18 augusti 1926. I en rökig lokal där världens bästa jazzmusik spelas. Framför mig har jag en enorm tallrik jätteshrimps.

Vilka frågor kommer att bli avgörande i valet 2014?

– Det kommer att handla om vilket parti som är bäst på att beskriva hur verkligheten ser ut 2014 och dessutom har de bästa lösningarna på hur Sverige ska kunna utvecklas och stärkas. Ska vi slösa pengar på sänkt restaurangmoms idag eller ska vi rusta Sverige för morgondagen? Ska vi göra det billigare att äta på restaurang eller ska vi lägga pengar på att rusta upp skolan så att Sverige kan vara ett rikt land även i framtiden? Vid förra valet var vi alldeles för otydliga, men nästa gång kommer vi att ha en bra berättelse om ett annat Sverige med högre ambitioner, och det kommer att uppskattas.