Sedan tv-debuten den 15 februari 1991 har Agneta Sjoödin varit ett lika självklart inslag i tv-rutan som kvällsnyheterna, men en bra saga har fler lager än så och Agnetas livs berättelse är inget undantag.

Hösten 2011 rullar nyinspelade avsnitt av Fångarna på Fortet i tv-rutan. Medan programledaren Agneta Sjödin lotsar de tävlande lagen mellan cellerna på Fort Boyard sitter författaren Agneta Sjödin hemma och jobbar på sin sjätte roman. Sedan mitten av 00-talet har den senare rollen tagit allt större plats i hennes liv – och lusten att skriva verkar inte avta.

När jag pratar med Agneta Sjödin är hon i full färd med att åka till Bokmässan i Göteborg. Med sig har hon Flickan från Paradiset som släpptes tidigare i år.

– Flickan från Paradiset är en saga som utspelar sig i ett sagolandskap. Den handlar om en flicka som växer upp i oasen Paradiset. När hon blir bortgift mot sin vilja hamnar hon i en oas som heter Skuggan där hon ger upp allt hopp om livet och börjar tyna bort. En dag träffar hon en mystisk eremit som vandrar genom öknen och mötet med honom gör att hon sakta men säkert börjar växa igen. Det sker en utveckling inom henne och plötsligt har hon fått mod att följa sitt hjärta och göra saker som hon aldrig trodde att hon skulle klara. Ökenlandskap och oaser är ganska långt bort från vardagen i Sverige.

Var får du din inspiration? Reser du mycket?

– Jag har rest mycket och har varit i norra Afrika en hel del. Jag gillar den där sagolika Tusen och en natt- känslan med stora, svarta natthimlar, stjärnor och öppna landskap. En sandöken är en häftig värld att röra sig i eftersom det är som ett stort öppet hav. Jag gillar känslan av oändlighet. Jag tror att man kommer närmare universum när det inte finns någon stad i närheten som kan sluka upp den svarta natthimlen med sin belysning. När jag skrev boken ville jag vara där, vid en lägereld i ett ökenlandskap.

Flickan från Paradiset liknas vid den brasilianska författaren Paolo Coelhos världssuccé Alkemisten, men är noga med att framhålla att hennes bok är skriven ur ett kvinnligt perspektiv:

– Även om jag inspirerats av honom skiljer vi oss åt väldigt mycket. Vi är helt olika individer, vi är olika generationer, vi är födda på olika platser i världen och vi har olika erfarenheter med oss.

Hur kommer det sig att du började skriva? Var det någonting du alltid hade velat göra?

– Det var inte så att jag hade gått och tänkt på att jag skulle bli författare. Den första boken, som var en intervjubok, gjorde jag på uppdrag så det var mer ett jobb. Men när jag jobbade med min första roman En kvinnas resa föddes lusten att befinna mig i det där rummet och förmedla känslor och tankar på ett sätt som skulle beröra läsararen. Det var en utmaning men samtidigt väldigt lustfyllt.

Agneta berättar att hennes nästa bok kommer att utspela sig i en modern miljö. Romanen är tänkt som en uppföljare till En kvinnas resa.

– Den fortsätter på samma spår och är inspirerad av mitt eget liv samtidigt som väldigt mycket är påhittat. Jag har precis börjat med boken… I september har det varit väldigt mycket annat som tagit tid från skrivandet, men nu hoppas jag kunna skapa mer skrivutrymme.

Har din tv-karriär gynnat dig som författare eller har ditt kändisskap varit ett hinder?

– Jag skulle nog vilja säga att det är både och. Det kan gynna mig på så sätt att jag får mer utrymme vad det gäller intervjuer när jag släpper en ny bok, men samtidigt är jag så förknippad med tv att det fortfarande finns de som inte har en aning om att jag skriver böcker. Många tänker kanske att ”jo, hon har väl skrivit någon bok…” när jag i själva verket har skrivit fem böcker och håller på med min sjätte. Men jag fortsätter att kämpa på med mitt skrivande eftersom jag tycker att det ger mig någonting som jag inte kan få av tv.

Kan det vara svårt att kombinera det djupa skrivandet med den ytliga mediavärlden?

– Nej det tycker jag inte. Snarare kompletterar de varandra. Skivandet är ett ensamt yrke medan tv är väldigt socialt och jag har behov av båda världarna.

Gemensamt för Agnetas romaner är att de bär på starka budskap och manar till eftertanke:

– Efter att ha läst Flickan från Paradiset är det många som säger att de har hittat verktyg som de kan använda i livet. Jag skriver inte självhjälpsböcker men jag har läst en hel del sånt och vill gärna väva in det i mina romaner. Jag vill att man ska känna att mina böcker skapar eftertänksamhet och att de väcker någonting hos läsaren.

Får du mycket feedback?

– Jag får väldigt mycket fin respons när jag är ute och föreläser, men jag får också en del respons via Facebook och det är supertrevligt. Jag vet inte hur många jag har inspirerat till att göra pilgrimsvandringen till exempel… Jag läste på din hemsida att du har sjungit i coverband och att du spelade teater när du var ung.

Varför satsade du inte på de bitarna?

– Jag tycker att det är kul att sjunga och behärskar det ganska bra, men det är så många andra som sjunger så det är ingenting jag har satsat på. Jag hade nog kunna kasta mig in i att skriva egen musik, men man hinner inte göra allt. Skådespelandet har jag inte fått utöva så mycket än, men det kommer nog när jag får ett erbjudande som känns kul. Jag tycker att det är väldigt kul att agera.

I slutet av 80-talet jobbade Agneta som ljussättare på MTV-studios i Göteborg, men hon blev inte särskilt långvarig. En dag blev hon tillfrågad om hon ville leda programmet Tur i Kärlek tillsammans med Adam Alsing och Agneta tackade ja. På en dag gick hon från jeans och boots till klänning och högklackat.

Vad tänker du när du ser klipp från programmet idag?

– Det känns så gammalt! Jag menar, titta på dekoren och allting… förstå hur mycket som har hänt under de här 20 åren och hur tekniken har utvecklats. Det känns verkligen mossigt.

Mossigt eller ej, grunden för Agnetas tv-karriär var lagd och snart blev Agneta i det närmaste synonym med TV4. När hon inte ledde program som Fångarna på Fortet och Sikta mot stjärnorna dök hon upp som tv- hallåa eller väderpresentatör.

Vilken har varit den största höjdpunkten i din tv- karriär?

– Oj vad svårt! Jag har egentligen inte haft en tråkig dag på jobbet sen jag började… Jag har alltid haft väldigt kul och har fått träffa otroligt mycket människor. Det var väldigt häftigt att möta Paolo Coelho och Deepak Chopra, men höjdpunkter är svåra att välja ut.
2010 gjorde Fångarna på Fortet storstilad comeback. Återigen stod Agneta och Gunde framför kameran tillsammans.

Hur var det att komma tillbaka till Fort Boyard och träffa Gunde, dvärgarna och alla de andra?

– Det är alltid kul att komma tillbaka till fortet eftersom det är så få förunnat. Eftersom de inte tar emot turister är det bara vi som jobbar med programmet och de som är med och tävlar som får chansen att åka dit. Det är en häftig och unik plats.

Men jag har förstått att det är ett ganska tufft arbetsschema?

– Ja det är väldigt intensivt. Vi går upp tidigt på morgonen och reser nästan en timme med bil och båt innan vi är framme på fortet. Där jobbar vi intensivt och spelar in två program och sen åker vi tillbaka. Åtta på kvällen är man hemma och då är det bara att äta och gå och lägga sig.

Jag har hört att det ska vara ett väldigt festande?

– Det är nog lagen som står för festandet. De är ju klara när de har gjort sitt. Gunde och jag skulle aldrig orka med att festa när vi jobbar. Men om vi vet att vi är lediga dagen efter kan vi gå ut på trevliga middagar, äta skaldjursplatåer och gå ut och dansa. Det tycker Gunde och jag är kul.

Förra säsongen hade ni 2 miljoner tittare som mest. Varför är programmet så populärt?

– Jag tror faktiskt att de är många ungar som inte har sett programmet förut, som upptäcker det nu och tycker att det är jättespännande. Det är jättemånga i min dotters ålder och ännu yngre som gillar programmet.

Om du hade varit tvungen att gå igenom någon av cellerna i Fångarna på fortet varje morgon innan du borstar tänderna, i resten av ditt liv, vilket rum hade du valt?

– Oj… cylindrarna med en massa popcorn i. Det är så färgglatt och fint.

Vad gör Agneta Sjödin om tio år?
– Jag skriver fortfarande och jag reser mycket mer än vad jag gör idag. Jag kanske till och med delar upp mitt liv mellan Sverige och något annat land. Kanske blir det lite tv, men i första hand kommer skrivandet att ta upp merparten av min tid.