Intervju: Isabelle McAllister

Reacts Henrik Blomgren stämmer träff med barnens hjälte Isabelle McAllister för att prata om fondväggar med seriefigursmotiv, drömmen om en egen swimmingpool och ett nytt stipendium för kvinnliga hantverkare.

TEXT: HENRIK BLOMGREN
FOTO: CARL-JOHAN SÖDER/SYFT

När vi ringer upp Isabelle Halling McAllister håller inspelningen på för fullt. Nu sänds nya avsnitt av Fixa Rummet i inspelnade och nu återstår bara tre rum.

Isabelle beskriver Fixa Rummet, som nu är inne på sin andra säsong, som ett byggprogram för barn där barnen själva får vara med att skapa sitt drömrum.
— I år har fler än 5000 barn skickat in ansökningar och det är väldigt kul. Det som är så kul med det här programmet är att barnen får vara med och påverka och jobba själva.

Hur gick tankarna när ni skapade programmet?
— Jag fick frågan om jag ville göra ett inredningsprogram för barn och jag och redaktionen utvecklade vad vi ville göra. Istället för att göra ännu ett program där en vuxen står bredvid och säger ”det här skulle väl vara bra, var så god!” var det viktigt att barnen skulle få vara med och kämpa, jobba och lära sig. Vi ville väcka intresse och vilja hos barnen.

När man tittar på programmet går det inte att ta miste på det goda uppsåtet. Entusiasmen lyser verkligen genom rutan och det märks att alla har kul:
— Folk kan säkert tänka att ”åh vad kommersiellt, nu ska de dra in barnen i köphysterin”, men jag tycker mer att det handlar om att bygga, snickra, vara kreativ och återanvända saker. Vi hittar smarta lösningar och använder väldigt mycket saker som man redan har hemma. Det har varit allt från att ta föräldrarnas matsalsstolar, såga av benen och göra en repstege till att göra klädhängare av mammas gamla klänningar. Det blir lite busigt och det tycker barnen är kul.

När Isabelle hjälper barnen blir hon som en slags ess som kommer in och trollar åt dem och ibland kan de mest spektakulära idéerna förverkligas.

Men om man vill att barnen ska trivas i rummet i några år framöver, hur gör man då? Man vill ju inte byta seriefigur på väggen varje år.
— Ska jag ge ett råd tycker jag nog att man kan tänka fondvägg, att man skapar vissa ytor i rummet som barnet får bestämma över helt själv. Vill barnet ha Scooby-Doo på väggen kan man ha honom på en vägg istället för på alla. Då blir det ganska enkelt och billigt att ändra om man skulle tröttna. Med en fondvägg kan man skapa mycket känsla i ett rum utan att behöva renovera sig själv, kladda ner för mycket och lägga för mycket tid. Man kan också välja ut ett par möbler som barnen får måla som de vill, rita på, pryda med klistermärken eller vad de nu vill göra. Framförallt är det viktigt att lyssna på barnen och jag tror att det är därför programmet har blivit så populärt. Istället för att tvinga på barnen ställer många in några gamla möbler som man själv har tröttnat på.

Det här med att flickor ska ha rosa och att pojkar ska ha blått är ett ständigt föremål för debatt. Vilken är din syn på saken?
— Jag tycker att det är löjligt. Många av killarna jag har jobbat med i det här programmet har inte alls haft det tänket. Jag tror snarare att det är de vuxna som gör en grej av det. Det är klart att många tjejer gillar rosa men framförallt tror jag att barn gillar färg, och det finns ju många fler färger än rosa och blått.

Innan Isabelle började göra Fixa Rummet i SVT har vi sett henne i allt från Äntligen Hemma till Sommartorpet och Packat och klart. Men även om hon är ett välbekant ansikte i rutan är det inte alla som har full koll på vem hon är.

Vad gör du när du inte är i tv?
— Jag jobbar med färg och form i olika konstellationer. Jag inreder hemma hos folk och i butiker och jag designar produkter åt företag. Sen föreläser jag en hel del också.

Jag har sett att du har en blogg också?
— Ja! Jag har en ganska stor blogg på www.dosfamily.com. Den är kanske inte Blondinbella-stor men jag har väl runt 80 000 läsare i veckan från 140 olika länder.

Har du alltid tyckt om att pyssla, bygga och fixa?
— Nja… jag var nog mer sportig när jag var yngre och tränade väldigt mycket. Mina föräldrar har alltid varit ganska kreativa men jag tyckte att det där var lite tradigt. Nu har jag insett att jag kanske är närmare dem än vad jag någonsin har trott, så de har nog påverkat mig på så vis att jag alltid har fått vara med och snickra, bygga och måla. Det har legat nära till hands.

Hur kommer det sig att du började göra tv?
— Jag bodde i Belgien och gick på en arbetsintervju hos deras motsvarighet till SVT. Jag trodde att det var för ett jobb bakom kameran på ett inredningsprogram men fick jobbet i rutan istället. Jag gjorde det på ganska knackig flamländska men tyckte att det var väldigt kul! När jag flyttade tillbaka till Sverige kände jag att jag ville fortsätta göra tv. Det passar mig väldigt bra. När jag jobbar med stillbilder är det mycket småtudtande för att få till den perfekta bilden, men på tv handlar det mer om att förmedla en känsla. Jag gillar allt från det manusmässiga till att få vara teaterapa, snickra och måla.

Vilket program har varit roligast att göra?
— Det är faktiskt Fixa Rummet som jag håller på med nu. Men också Skiss&Skissa som var det första programmet jag gjorde i svensk tv. Det är min baby liksom…

Ett annat av Isabelles sidoprojekt är det nyligen instiftade Isabellestipendiet som ska gå till en kvinnlig hantverkare som älskar sitt hantverk och vill utvecklas inom det. Vinnaren av stipendiet får 20 000 kronor.
— Jag träffar ganska många kvinnor som är i samma sits som jag och får kämpa ganska hårt. När jag går på en bygghandel kan jag fortfarande få höra saker som ”jamen du är ju bara en tjej på tv, du kan väl ingenting?”. Jag vill hylla alla kvinnliga hantverkare som finns där ute och samla alla genom att ge oss ett forum där vi kan utbyta idéer. Jag vill också få folk att tänka att de kanske skulle välja anlita en kvinnlig hantverkare någon gång.

Har du fått in många ansökningar?
— Det har varit ett jättebra tryck hittills och det är jättekul. Igår satt jag och läste nomineringar hela kvällen. Det är alltifrån murare till timmerkvinnor och 18-åriga tjejer som nästan grät i sitt genom VVS-programmet för att de inte har kommit in bland grabbarna.

När jag läser din blogg ser det hem alltid sådär tv-perfekt ut? Är det en falsk bild eller har ni det alltid stylat hemma?
— Jag vet inte om vi har det där särskilt tv-perfekt hemma men jag tror att vi är en ganska bra bas som skiner igenom. Innan vi flyttade hit bodde jag tillsammans med min man i en lägenhet som vi inte hade gjort i ordning alls eftersom vi ändå var på väg därifrån. Vi hade inte ens någon tvättkorg så det var en slalombana mellan klädhögarna. En dag ringde en tidning och ville göra ett hemma hos-reportage, då skrattade vi lite och tänkte att ”ni skulle bara veta”.

Så du får inte prestationsångest när du bjuder hem folk?
— Nej det får jag inte. Inredning ska ju vara kul! Många känner kanske prestationskrav när de ska bjuda hem mig på samma sätt som jag känner prestationsångest när jag ska laga mat till någon som är bra på att laga mat, men vad fan… det finns hem som är jättedyra och omsorgsfullt fixade men jättesvåra att hänga i. Sen finns det hem där ingen har brytt sig ett dugg som är hur trevliga som helst.

Om du hade haft obegränsat med pengar, vilken inredningsdetalj hade du köpt hem?
— Jag hade köpt en pool! Jag har en barnslig fix idé om att jag en dag ska ha en pool. Det verkar så himla härligt.

Om vi vänder på det, vilken inredningsdetalj skulle aldrig få komma in i ditt hem?
— Vinställ och drömfångare är mina två hatobjekt.

Vem har det snyggaste hemmet som du någonsin har sett?
— Svår fråga… jag minns att jag såg Philip Starcks hem på bloggen The Selby och blev väldigt överraskad. Han gjorde ju alla de där Starckmöblerna på 90- och 00-talet. Jag har aldrig gillat hans grejer men han hade ett riktigt coolt hem som var motsatsen till det han designar med mycket konstiga konstsamlarprylar. Det var roligt att få en helt annan bild av honom genom att se hans hem.

Vad har du på gång framöver?
— Till våren kommer jag tillbaka med en tredje säsong av Fixa Rummet. Men jag håller också på med ett stort koncept och en bok för ett stort företag som kommer att lanseras i mars.

Lämna en kommentar