Ursprungligen publicerad i Digital Life

Rymden är en mörk, ogästvänlig och kall plats där minsta felsteg kan få ditt huvud att explodera i en blodröd kaskad av planlöst svävande droppar i den oändliga natten. Som alla rymdfarare vet är det ödesdigert att hamna i fel sällskap när man lämnat jordens omloppsbana. Den här månaden konfronterar vi skräcken som uppstår när den som knackar på din axel inte alls är en lagkamrat. 

Metroid Nes (1986) 

Såhär i efterhand har vi förstått att det handlade om tekniska begränsningar, men ingen spelskapare har porträtterat den kalla rymdens outforskade korridorer lika träffsäkert som Gunpei Yokoi. Den gåtfulla hjältinnan Samus färd genom de ogästvänliga rymdpiraternas hålor kantas av oberäkneliga faror, en betungande känsla av ensamhet och framförallt – en panikartad rädsla för att gå vilse. Utan karta är det förvillande lätt att slukas upp av mörkret. 

Alien 3 Snes (1993)

David Finchers bidrag till Alien-serien må ha framstått som ett hafsverk, men oj vad coolt spelet var! Vid en första anblick trodde vi att det räckte med att springa och skjuta, men snart visade det sig att endast den välstrukturerade och återhållsamma spelaren skulle ta sig genom den uppdragsbaserade labyrinten med livet i behåll. Att plötsligt få slut på ammunition i en zombieinfesterad herrgård var en barnlek efter att ha upplevt samma panik på ett rymdskepp omgiven av köttiga ansiktskramare. 

Alien vs Predator Jaguar (1994)

När vi spelade som Alien kunde vi färdas genom ventilationstrummor och klösa ögonen ur våra motståndare med en utomjordings hänsynslösa finess. När vi spelade som Predator hade vi mäktiga vapen och den ovärderliga förmågan att göra oss osynliga. När vi spelade som den stackars marinsoldaten Private Lewis däremot, då hade vi ingenting. Blotta vetskapen om motståndarrasernas strategiska övertag fick oss att darra av skräck. Vi mådde inte bättre av att just ha inhandlat en löjligt dyr spelkonsol enbart för det här.

Doom 3 PC (2004)

Den stilbildande förstapersonsskjutaren Doom hade gjort ett enormt avtryck på spelbranschen, men när det var dags att ta serien in i 2000-talet suktade publiken efter någonting djupare än det smaklösa potpurri av space marines, grismonster, motorsågar och ockulta klichéer som förknippades med varumärket. På pappret innehöll Doom 3 samma beståndsdelar, men när ID Software släckte i taket och gav oss en ficklampa blev det obehagligt på riktigt. Att inte kunna lysa och skjuta samtidigt är ett sadistiskt kompromisslöst designval som får oss att rysa än idag.