Efter en actionbetonad avstickare är spelvärldens tråkigaste hjälte tillbaka i sitt rätta element – lurpassandes i skuggorna med ljuddämpad pistol och mörkerkikare.

Superagenten Sam Fisher har smugit omkring i skuggorna i mer än tio år, och även om han på senare tid har blivit allt gladare i feta explosioner och automatvapen är det i tuffa mörkerglasögon och svart smygarpyjamas han kommer till sin rätt. Efter den fokusgruppsanpassade actionfesten Splinter Cell: Conviction tar Blacklist ett steg tillbaka för att erbjuda en mer välavvägd mix av action och smygande.

En resa runt jorden

Efter det brutala och smutsiga hämndtåget i Conviction är Fisher den här gången ute efter att sätta stopp för ett massivt terrorhot riktat mot USA. Uppdraget tar honom på en hisnande och ganska smaklös resa till vitt skilda platser runtom i världen. Spelet har bland annat anklagats för att glorifiera tortyr och mycket riktigt duggar de obehagliga inslagen tätt.

Gemensamt för destinationerna är att de är snygga och väldesignade på ett sätt som får hela spelet att kännas väldigt polerat, men tyvärr håller inte berättandet samma höga klass. Sam Fisher är i grund och botten en hopplöst tråkig karaktär, och utan Michael Ironsides karaktäristiska röstskådespeleri är han om möjligt ännu mer identitetslös.

Beprövad spelmekanik

Spelmekaniken är så gott som oförändrad och i vanlig ordning fungerar kontrollen väldigt tillfredsställande. Det breda utbudet av spionprylar och vapen ger dig möjligheten att skräddarsy din utrusning, men det känns aldrig överväldigande eller onödigt tillkrånglat.

Att Wii U-versionen utnyttjar den beröringskänsliga skärmen för att välja gadgets låter spännande, men i den testade Xbox 360-versionen får vi nöja oss med möjligheten att ropa i Kinect-mikrofonen för att distrahera vakter.

Mycket innehåll 

Om du spelar på de lättare svårighetsgraderna kan skjuta dig förbi det mesta som kommer i din väg, men på de högre nivåerna är det kompromisslöst smygande som gäller – och det är naturligtvis här spelet briljerar. Det ska dock sägas att spelets uppdrag är väldigt linjära och att det ibland blir lite väl tydligt hur utvecklaren vill att du ska tackla en given situation.

Förutom den hyfsat långa kampanjen för en spelare innehåller Splinter Cell: Blacklist även ett gäng co-op-uppdrag och kanske viktigast av allt – det välgjorda flerspelarläget Spies vs Mercs, som även den här gången bjuder på nervpirrande underhållning för två lag.

Betyg: 4