Ursprungligen publicerad i Digital Life nr 2 2015

När det första avsnittet av Mad Men premiärvisades i juni 2007 hade ingen kunnat föreställa sig vilket kulturellt genomslag serien skulle få. Nyligen drog den andra halvan av säsong sju igång, och när du läser det här är det bara några avsnitt kvar innan historiens bäst klädda tv-serie går i mål.

Få har undgått tv-serien som med osviklig känsla för detaljer skildrar reklammakarna på Madison Avenue i New York. Snyggt men substanslöst, löd domen när de första avsnitten visades – men sedan dess har det hänt en hel del.

När vi för första gången träffade Don, Peggy, Betty, Pete, Joan och alla de andra var det i mars 1960, och när serien nu går i mål är det april 1970. Men även om slätstrukna kostymer och renrakade kinder har övergått i blommiga skjortor och mustiga mustascher har de största förändringarna skett mellan raderna.

Karaktärer i fokus

Serien må ha blivit en symbol för vad som har kallats ”tv-dramats guldålder”. Men i kontrast till andra hyllade serier som Homeland, Game of Thrones, Breaking Bad och True Detective finns det en tydlig skillnad: I Mad Men är det inte vetskapen om att vem som helst kan dö när som helst som får oss på spänn. Istället är det karaktärernas utveckling, deras relationer och deras lärdomar. Den som klagar på att det aldrig händer någonting i Mad Men har helt enkelt inte tittat tillräckligt noga.

Dolt under ytan

Men det är inte heller fråga om någon högtravande sensmoral eller några tydliga samband mellan orsak och verkan. Medan andra serier vältrar sig i omvälvande förändringar och djupa insikter fungerar Mad Men som livet gör mest: förändring sker inte över en natt, och när den nya dagen kommer går vi med största sannolikhet till jobbet som vanligt. Upplevelser, ord, blickar och känslor lagras någonstans, långt där inne. En del saker kommer aldrig upp till ytan, medan andra kan manifesteras genom en blick eller en tillsynes obetydlig detalj. Ibland flera år senare.

Samtidigt har serien gjort tydligt att de där förändringarna är förbluffande små, och att det snarare handlar om livslång kamp än om snyggt paketerad karaktärsutveckling. Seriens skapare Matthew Weiner har vid flera tillfällen sagt att en av seriens grundidéer är att människor inte förändras, vilket den oförbätterliga antihjälten Don Draper är det yttersta exemplet på.

Med ett öga för detaljer

Hur det kommer att sluta har vi ingen aning om, men att Weiner säger sig ha haft avslutningen klar redan när han sålde in serien gör den suggestiva vinjetten – i vilken vi ser siluetten av en kostymklädd man falla från en skyskrapa – ännu mer olycksbådande. Men ett sådant slut hade knappast gått i linje med seriens tradition av att måla stort drama med små penslar.

Mer troligt är att vi får alla ledtrådar vi behöver från den poster som släpptes för att promota de sista sju avsnitten. Bilden föreställer Don Draper sittandes i förarsätet på sin Cadillac Coup de Ville, körandes mot ett aprikosfärgat ljus som bara kan betyda solnedgång. Den som är observant ser naturligtvis att han har lättat på slipsen, men framförallt intresserar vi oss för hans blick och hur han, i samma ögonblick som fotot tas, kastar ett öga i backspegeln.

Henrik Skapare