Ursprungligen publicerad i tidningen Digital Life

Med Jurassic World rullandes på biodukarna är de förhistoriska bestarna hetare än på länge. Inför månadens retrohörna har vi plockat fram arkeologiutrustningen för att damma av några förhistoriska reliker som alla går i det blodtörstiga rytandets tecken. 

Bubble Bobble – 1986

Vi börjar barnvänligt, med de två dinosaurerna Bubby och Bobby, vars flickvänner blivit kidnappade av Baron von Bubba. Vissa hävdar att de bubbelblåsande små krabaterna är drakar – men i våra ögon har de alltid hört hemma i dinosaurernas yviga stamträd. Hursomhelst är Bubble Bobble en obestridlig klassiker som på många sätt höjde ribban för kooperativt spelande.

Jurassic Park – 1993

Filmen med samma namn hade snabbt blivit en favorit och nu var det dags för det officiella spelet! De pixliga dinosaurerna var kanske inte lika läckra som Spielbergs sanslösa skapelser, men att få ge sig in i den katastrofdrabbade parken utrustad med raketgevär och hagelbrakare var så kittlande att det dröjde flera år innan vi insåg hur dåligt spelet faktiskt var.

Primal Rage –1994

Arkeologerna kan berätta för oss hur dinosaurerna såg ut, hur de rörde sig och vad de åt till middag. Men vad gjorde de för att underhålla sig själva? Kan det rent av ha varit så att de anordnade turneringar för att på bästa Street Fighter-manér spöa skiten ur varandra? Idag är det mediokra fightingspelet Primal Rage ihågkommet för tre saker: den snygga stop motion-animeringen, de påhejande grottmänniskorna och de slafsiga avslutningsmanövrarna.

Turok: Dinosaur Hunter – 1997

Efter det tidiga 90-talets succéer Wolfenstein 3D och Doom var förstapersonsperspektivet en garant för coolhet. Ett av de första spelen som lyckades ta formatet till konsol var Turok: Dinosaur Hunter till Nintendo 64. Baserat på en serietidning från 50-talet berättade det den superlarviga historien om dinosaurjägaren Turok, vars äventyr ledde till flera uppföljare innan Halo: Combat Evolved ritade om kartan på nytt.

Dino Crisis – 1999

Efter de enorma framgångarna med Resident Evil var Capcom snabba med att göra pengar på vårt omättliga begär efter mer överlevnadsskräck. Shinji Mikami-regisserade Dino Crisis kritiserades för att vara ett ”Resident Evil med dinosaurer”, men såhär i efterhand är det svårt att blunda för spelets kvaliteter. De mer actionorienterade uppföljarna – som bland annat tog oss till rymden – var inte lika bra.