Ursprungligen publicerad i tidningen Digital Life
Du som läser Digital Life regelbundet har säkert märkt att vi följer en viss ordning i tidningen. Du vet till exempel att den här ledartexten kommer tidigt i tidningen, att den följs av ett gäng tekniktester, att vi kör en biokalender någonstans i mitten och att tidningen avslutas med våra spelrecensioner. Tanken med detta är inte att vi ska slippa fundera över vad vi ska lägga på respektive uppslag (tro mig, det gör vi ändå!), utan att du ska känna igen dig. Igenkänning är nämligen viktigt, och det gäller inte bara tidningar.
När man dagligen skriver om prylar, film och tv-spel märker man snabbt att det mesta handlar om uppföljare. När Apple håller sina event får vi uppföljare till deras bäst säljande produkter och när spelmässan E3 går av stapeln är de helt nya varumärkena så få att de som finns blir snackisar på mässgolvet.
Men frågan är om det inte är ännu tydligare i filmbranschen, där uppföljaren har blivit så viktig att filmbolagen tänker i serier snarare än i enstaka filmer. För oss som växte upp på 80-talet och såg filmserier som Hajen, Rocky och Stålmannen gå från ”bra” till ”löjeväckande” inom loppet av tre eller fyra filmer är det svårt att ta in att dagens uppföljare både är dyrare och drar in mer pengar än sina föregångare – men så är det.
Dessutom har det dykt upp en hel vokabulär som beskriver olika typer av uppföljare. Det är reboots, remakes, retcons, legacyquels och allt vad det heter. En annan variant är filmer som Robocop och Total Recall som lånar namnet från en välkänd film utan att bry sig särskilt mycket om källmaterialet, men på den fronten verkar det som om biopubliken börjar få nog.
När Paul Fiegs nyinspelning av Ghostbusters (som vi skriver om längre fram i tidningen) fick sin första trailer fanns det till exempel ingen hejd på kritiken. Med nästan 900 000 nedåtvända tummar på Youtube är det den mest ogillade trailern någonsin, vilket såklart beror mer på att den delar namn med en kultfilm från 1984 än att skämten skulle vara spektakulärt usla.
I de här banorna tänker vi när vi planerar ett nytt nummer av Digital Life. Vårt namn är innehållsdeklarationen som får dig att plocka upp vårt senaste nummer – och vårt löfte till dig är att vi ska försöka göra varje nummer till vårt bästa hittills, utan att för ett ögonblick glömma bort var vi kommer från.
Ha en skön sommar!